Idag klantade jag till mig i låghistaminköket. Ja, jag lät fisken ligga för länge i rumstemperatur, vilket gjorde den till en histaminbomb. Jag slarvade, var okoncentrerad och allt tog längre tid än tänkt. Och jag fattade det inte förrän vi hade ätit hälften. Ni ser, trots en djup kunskap och förståelse går det aldrig att utesluta den mänskliga faktorn så om ni gör missar, läser fel på en innehållsförteckning eller vad det nu är som kan hända, så var inte för hårda mot er själva. Det ÄR mycket att hålla koll på.
Min miss ledde naturligtvis till att Lillebror fick histaminpåslag som visade sig genom ett “signalöra” (ett öra blir illrött), reaktiva mastcellsfläckar, gråtmildhet och kissnödighet. Han kissade tre gånger på en timme och det inte lite varje gång. Det slog mig att många inte vet om att man kan bli väldigt kissnödig av histaminpåslag. Det heter pollakiuri, vilket betyder “ovanligt täta urinträngningar under dagtid” (frekvent urinering, man kissar alltså mycket och ofta).
![Pollakiuri - jättekissnödig]()
(Googlad bild.)
Förra året, på Mastcellssjukdomar Sveriges medlemsmöte, förstod jag att det finns en anledning till att Lillebror ibland blir väldigt kissnödig. När detta kom på tal var det nämligen fler som räckte upp handen och sa att: “Så får jag också jätteofta!” En undersökning av personer med mastocytos visade att kissnödighet ligger på plats 7 av 38 vad gäller jobbiga symptom – där ser man hur vanligt det ändå är.
Jag trodde egentligen att det är hans kropps sätt att rensa systemet efter att något har kommit in och “stört”, numera har jag förstått att den extrema kissnödigheten är en reaktion till följd av att mastcellerna i blåsan degranulerar (frisätter bl a histamin). Jag hittade även lite tysk information om att det (naturligtvis) finns mastceller i urinvägarna som i sin tur kan degranulera vid retning, vilket också kan leda till pollakisuri. Troligtvis är en kissnödighetsreaktion en kombination av mastcellsdegranulering i både blåsa och urinvägar. I Lillebrors fall hjälper ett H1-antihistamin (han tar Aerius) att häva reaktionen.
Att mastcellerna retas till att frisätta histamin kan ha olika orsaker. Vi vet ju hur många olika och högst individuella triggers det finns (histaminfrisättande livsmedel och läkemedel, stress och sjukdom, miljöpåverkan,…). Symptom som migrän, rinnsnuva, kliande ögon, diarré och nässelutslag känner man ju i regel till men om du alltså blir extremt kissnödig då och då kan det vara värt att notera det också i din mat- och symptomdagbok. Om du skriver en. Vilket jag rekommenderar att du gör om du inte har hittat alla dina triggers än.
Jag hittade inte så mycket mer om just fenomenet pollakiuri och mastceller, definitivt inget lättläst, men däremot om histamin och histaminets effekt på blåsan, om kopplingen till kronisk blåsinflammation t ex eller interstitiell cystit för den som vill fördjupa sig.
Lite läsning:
http://thelowhistaminechef.com/histamines-role-in-chronic-urinary-tract-infections-or-intersitial-cystitis/
http://europepmc.org/abstract/med/1700148
https://histamino.wordpress.com/category/histamine-intolerance/symptoms-of-histamine-intolerance/
IC: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1464-410X.1993.tb15986.x/abstract
The post Pollakiuri – en inte ovanlig men ändå mindre känd histaminreaktion appeared first on Connor's kitchen.
Som med allt annat när det gäller histaminintolerans är det den egna kroppen, den egna känsligheten som styr. Har du ännu inte riktigt lyckats klura ut vad du reagerar på (histamin, tyramin, bensoesyra, salicylater,…) kanske du bör vara restriktiv med bananer. Men annars måste du baka detta bananbröd för oj, vad gott det var!
